HABS.BLOGG.SE

Ett år har nu gått sedan Montreal Canadiens mångårige kapten Saku Koivu tvingades bort från klubben, för att fortsätta skriva sin histora på sydligare breddgrader. Den gångna säsongen spelades, delvis av respekt för den lille finske giganten, utan någon kapten. Nu är det dock dags för en ny spelare att ta plocka upp facklan efter Koivu, bära den vidare, och förhoppningsvis också bära den högt.

Under tio års tid bar Koivu på ett exemplariskt sätt upp facklan och ansvaret det innebär att vara kapten för den kanske mest anrika klubben i hockey. Visst blev det aldrig någon Stanley Cup, det aldrig ens nära. Men i ärlighetens namn kan man inte ha de förväntningarna på ett lag som under fem års tid stoltserade med Patrice Brisebois som odiskutabelt toppnamn på backplats. Inte för att Brisebois saknade kvalitéer, men han var aldrig material för att bära upp rollen som toppback.

Hursomhelst, nu är det andra tider och Montreal kan ställa ett lag på banan som inger respekt hos de flesta motståndare. Kanske till och med hos Alex Ovechkin nu sedan Jaroslav "shaking" Halak lämnat laget för att prova lyckan i St. Louis Blues.

Med Halak borta sätter Montreal sitt hopp till underbarnet Carey Price. Mycket av Montreals framgångar står och faller med Prices prestationer, för inte har väl Alex Auld det som krävs för att gå in och stjäla matcher? Price har hur som helst mycket att bevisa efter två svaga slutspelsinsatser, men han lär få alla chanser i världen under den nuvarande klubbledningen.

Tillbaka till frågeställningen, vem är spelaren som ska leda Montreal mot kommande framgångar? Det finns några intressanta kandidater till kaptensposten. Först och främst har vi de två spelare som spelat längst tid i klubben; Andrei Markov och Tomas Plekanec. Markov hade varit en perfekt kandidat om det inte vore för det faktum att han inte alls har det verbala kunnandet som krävs för att hantera media. Plekanec har på den punkten ett övertag, men det känns ändå inte som att tjecken den karisman som är önskvärd för en kapten.

Karisma är annars något Michael Cammalleri inte lider brist på. Den vältalige skarpskytten har charmat publiken i Bell Centre och han hade verkligen uppskattats som kapten. Enda frågetecknet kring Cammalleri är väl hur väl han kan hantera rollen som kapten. Han är känd för sin fokusering inför matcher och på isen, vilket kanske kan störas om han dessutom måste tänka på de förpliktelser kaptenskapet medför.

Lagets andre stora lilla målskytt, Brian Gionta, har av många framhållits som lämplig för kaptensrollen. Gionta är rutinerad, respekterad av lagkamraterna och har dessutom goda egenskaper när det kommer till att kommunicera med domarna på isen och media utanför densamma. Han känns mogen för uppgiften och skulle vara det säkra valet för posten.

Skulle man däremot vilja satsa lite ungt så finns det en outsider i spekulationerna; nämligen Josh Gorges. Kanadensaren har ett enormt hjärta och sliter kanske hårdast av alla spelare både på träningar och i matcher. En riktig kämpe, som fått slita för varje framgång under sin karriär. Utöver detta attribut har han dessutom redan skördat framgångar som kapten, då han ledde sitt Kelowna Rockets till vinst i Memorial Cup 2004, vid 19 års ålder.

Gorges är avslappnad och lättsam med media och jag har svårt att tro att det skulle finnas en lagkamrat som inte uppskattar hans ständigt positiva attityd. Både på och utanför isen är han ett föredöme på alla sätt och jag är övertygad om att han skulle bli en utmärkt kapten. Frågan är bara; vågar man satsa på ett såpass oprövat kort på en såpass viktig post? Endast Jacques Martin har svaret.